Lyxen...

Lyxen av att ha en bästa vän..

För faktiskt... så är det en lyx... något man inte kan ta förgivet, att ha en bästa vän.

Rambo va min bästa vän här i livet.

Han har hjälpt mig genom allt de senaste 6 åren..

Panikångesten över att aldrig få träffa pappa igen..

Varit ledsen och tröstat mig när jag har känt mig ledsen..

hoppat och varit glad när jag har varit det.

Känt förväntan och nervositet när jag har gjort det..

Jag har kunnat berätta ALLTING för honom.

Alltid kunnat lita på att han står på min sida, oavsett vad jag har gjort eller sagt.

Det är kanske det som är så fantastiskt med djur.. eller hundar framför allt..

Att dom vet... Dom känner... Dom bryr sig..!

Det är annat med människor....

Där ser man bara om sig själv. Och många struntar i hur många och vilka som blir klämda på vägen.

Jag har varit lyckligt lottad.. en av dom få.. som haft en bästa vän!

Nu bor han i himlen med Pappa, morfar, Tello och Flisa, farmor, farfar, faster, med fler....

Saknar och längtar sjukt mycket efter honom...

Min fina....

Min bästa....

Jag älskar dig Rambo.. Och saknar dig så att det gör ont i hela själen....