Idag är det Torsdag och jag är ledig!!
Älskar att vara ledig!
Denna dagen kommer att bestå av städning, städning och städning...
Sen är det ju såklart hund-tid också!! :D
Dagen ser iallafall ut att bli väldigt fin, med tanke på att det är klar-blå himmel!
Ikväll kommer mammas vänninor på besök.. Inte till mig, utan till henne.. Dom brukar varannan eller var tredje månad eller något sånt, ha "tjej-kväll". Lagar middag tillsammans, o.s.v..
Så när dom kommer hit, så är dom ju nyfikna på mitt lilla hus, då ingen av dom har sett det innan...
Därav städningen.. eller, jag BEHÖVER ju städa.. men därför som dagen BARA kommer att bestå av städning.. ;)
Har inte sovit så bra i natt.. Har funderat mkt på hur jag skall göra med Rambo.
Han mår ju, som ni säkert vet, inte så värst bra....
Har har ju problem med sköldkörtlarna och äter Levaxin för det. I och med att han äter dom pillrena så går han upp i vikt.. MYCKET upp i vikt!! Han har gått på diet sedan han var 2 år och fick utlåtandet....
Han flåsar HELA tiden! kan liksom inte koppla av, utan flåsar som om han har varit ute och sprungit i många många timmar. I och med att han blir tjock av sin medicin, så försöker jag motionera bort det...
Men då blir han halt! Springa är bara att glömma, låååånga promenader går också bort och han blir halt av att bara ligga stilla också. Det är en väldigt svår balansgång det här.
Han är 6 år nu i maj, och mentalt så är han 6 år.. medan hans kropp säger att han är 10 - 12 år.
Han lever ett pensionärs liv... och mentalt så funkar inte det för honom..
Han vill så väldigt mkt mer, men hans kropp håller inte för det....
Han kan ju inte ens hoppa upp i sängen själv längre, inte i bilen heller.. Och han har jätte jobbigt med att ta sig upp för trappan till sovrummet på kvällen....
Så hur skall jag göra!?
Jag ÄLSKAR honom mer än allt! Han är min bästa kompis, mitt barn, min pojkvän, min livskamrat....
Hur kan man då vara neutral och bestämma om det är bäst för honom att få somna in...!? Att få dö!
Det här är det svåraste och jobbigaste valet och beslutet jag har varit tvungen att ta i hela mitt liv!
Det här är lika jobbigt som när Pappa dog....
Jaja.. Det är dags att sätta lite fart nu.. Behövde bara få ventilera mig lite....
Har ni något bra tips på hur jag skall hantera det här så kan ni väl säga till....
Puss o kram!
Jag fick fundera i samma banor när Grafit fick stora allergiska besvär och slickade av sig sin päls, spydde och började få upp sår i huden eftersom katters tungor är så sträva. Det var ju ett halvår hit och dit med tratt och flera lådor, byta plats, sära på katterna, allergimat, fundera på om hon hade psykiska problem osv osv...
SvaraRaderaNu hade jag tur och en medicin biter på henne och tar bort allergin och behovet att slicka. Däremot får jag nu truga i henne mat istället då aptiten inte är så jättegod, men hon är iaf normalviktig... Men jag tänkte - jag kände i magen att det inte var dags än så att säga. Och jag kände efter så att det inte var mig själv jag tänkte på utan främst henne och hennes hälsa, om livet var drägligt och vad jag mer kunde testa för att få det bättre för henne (kan Rambo på recept få gå och simma i blå stjärnans bassäng eller nåt?)
Mitt råd är att maggropen ofta har rätt.
Hejsan Älskade kusinen!
SvaraRaderaTack för din kommentar!!
Ja.. det är ju det jag måste fundera igenom.. :(
För hans del hade det kanske varit bättre att få somna in... tror jag...
Men så blir jag ju ego... vill inte att han skall försvinna... :(
Skit jobbigt är det..
Blir ju helt pip-färdig av att bara fundera på att avliva..
Vaknade 4 ggr i natt av att jag stor lipade.. *S* Men jag skall fundera ett litet tag till tror jag... Vill ju inte begå något misstag... Man kan ju liksom inte ångra sig när det är gjort...
Kramar!
Nä fy jag vet, jag grät och grät och grät hur många nätter som helst. Känner med dig. Tusen kramar!
SvaraRadera